Vi träffades alla till morgonbön i centrets egen kyrka efter en lugn och skön natt. Några hade varit så fyllda av intryck att de hade haft lite svårt att somna. Så fick vi en stadig frukost innan alla svenskar hämtades för att i små grupper resa till sin vänförsamling.
Thomas och jag hämtades av den enda svenska missionär som finns kvar i Zimbabwe, Agneta Jürisoo, som arbetar på Thusanang i Manama. Jag återkommer senare till hennes arbete. Vi provianterade lite vatten och lite snacks innan vi reste söderut. Det var ett spännande landskap vi reste genom, men det var tidig vår i augusti och mycket torrt. Träden var avlövade och gräset förtorkat.
Hela vägen var det återkommande poliskontroller men de släppte igenom oss vita utan problem. Inga "avgifter" krävdes av oss. Efter ca. 23 mil lämnade vi den asfalterade vägen och körde de sista två milen på en bred, men ack så "tvättbrädig" grusväg. Mycket tung trafik kör på den vägen och gör den mycket gropig. Mindre bilar kör därför hellre vid sidan om och bildar en ny väg i dikeskanten. Agneta kunde sin väg och körde oss säkert men lite mörbultade fram till Manama Bible School.
Där möttes vi av bl.a P.K. Mlea,
vice rektor på Manama High School
och kyrkoherde Makulubane.
Vi bjöds på rooiboste/kaffe och en härlig kaka...
...innan vi fick inta vårt lilla "guest house" som skulle bli vårt hem den närmaste veckan.
Efter en snabb uppfräschning samlades en liten skara i kyrkan för att hälsa oss välkomna.
Vi sjöng och bad tillsammans och P.K. Mlea talade om tanken med vänförsamlingarna. Vi är vänner som hälsar på vänner. Thomas talade om vår glädje över att vara i Manama (igen) och jag läste 1 Joh. 3:1-3 om att vara Guds barn.
Efter en kort vila var det middag på Bible School och en stunds samvaro varefter vi drog oss tillbaka till vårt lilla hus. En skön kväll med lite snacks och dryck och samtal om Zimbabwe, kyrkan och stort och smått avslutade den första dagen i vår vänförsamling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar