Vi vaknade till en ny dag och strömmen hade fortfarande inte kommit tillbaka. Jag hade hoppats kunna ladda batteriet till kameran på morgonen, men det gick ju inte. Bara att hoppas att det lilla som fanns kvar skulle räcka till de bilder jag ville ta.
Efter frukost gjorde vi oss i ordning och väntade på bilen som skulle komma tidigare idag. Dagens församling var Bethel, men vi skulle göra ett par stopp på vägen. Bethel är den kyrka som ligger längst bort från missionssationen.
Åter ut på den gropiga vägen, samma gäng som vanligt. Det första stoppet var strax innan Bengo kyrka där vi skulle vara med om början på en ceremoni och fest för att välsigna och fira ett nytt hus för en ung familj. Rev. Makulubane skulle välsigna huset och familjen och sedan skulle vi lämna gården medan festen skulle fortsätta hela dagen.
Meningen var att det hela skulle börja kl. 10 men då hade nästan inga gäster kommit. Man hade spännt en presenning mellan husen och ställt stolar och bänkar i skuggan. Vi fick sitta på hedersplats i mjuka fåtöljer. Ungefär kl. 11 hade tillräckligt många kommit så att rev. Makulubane såg till att den korta välsignelseceremonin kunde klaras av. Thomas fick nedkalla välsignelsen på svenska över församlingen och så gav vi oss av till nästa ställe.
Vi kom till Mrs Msiteli Sihandas hem. Hon är husmor på Manama High School, och tog emot till ett gemensamt församlings- och kommunmöte. Här hade man också spännt upp en presenning som vi fick sitta under.
Det allra första som hände var att en gammal kvinna, som skulle bli vashandiri, fick sin huvudduk medan vi sjöng och bad för henne.
Så följde välkomsthälsningar och presentationer. Det var många människor samlade på gården, och för ovanlighetens skull var det många män, ca. 25 stycken, och nog lika många kvinnor. Alla var inte aktiva lutheraner utan några tillhörde andra kyrkor eller var inte med i någon församling alls. När vi delade oss i kvinno- och mansgrupper för att samtala hade Thomas äntligen en större skara att samtala med och jag fick möta kvinnor utanför den lutherska församlingen. Intressant för oss båda.
Så var det dags för lunch och vi bjöds in i en stor rund hydda i svalkan där vi satt på varsin stol runt väggarna. Här fanns alla rätter som vi bjudits på tidigare plus en potatissallad som var mycket god.
Efter lunch tackade vi för oss och for vidare. Man hade kommit överens om att eftersom vi träffat så många församlingsbor hos Mrs Sihanda var det ingen idé att åka fram till kyrkan. Det fick bli en annan gång. Alltså ingen bild på Bethels kyrka.
Nu skulle vi i stället till en gård som tillhör Mrs Magayas bror, för att vara med om avtäckandet av gravstenar. Mycket folk var samlade på gården och man höll på att laga massor av mat ute på gården.
Vi gick in i huset för att få lite förfriskningar tillsammans med den pensionerade dikaonen Mr Dube. Herrarna bytte om till liturgiska kläder och Mrs Magaya delade in folket i två grupper för att gå till olika gravstenar för ceremonin.
Thomas och rev. Makulubane var med i en grupp och jag fick vara med Mr Dube och vår blivande dikaon Mr Ntsinia när vi vandrade iväg under psalmsång. Graven var täckt av ett vitt skynke när vi samlades runt den. Så följde bibelläsning och flera psalmsånger innan gravstenen avtäcktes. Graven tillhörde en man som var född 1918 och dog 2005 men som fått gravsten föst nu. Ceremonin avslutades med psalmen "Jag vet en port som öppen står" som jag kände igen och kunde sjunga med i på svenska.
Så gick vi tillbaka till huset där den andra gruppen höll på med sin andra avtäckning. Nu var vi ganska trötta och vi var några som stannade vid bilen medan de flesta förenade sig med den andra gruppen. Efter en stund kom de till sin tredje grav som var alldeles nära huset. Nu kunde vi höra att rev. Makulubane skyndade på ceremonin. Man sjöng bara några rader på varje psalm i stället för alla 8-9 verser.
Alla samlades nu på gården för att äta och vi skulle åka hem. Men först skulle Thomas och jag fotograferas framför den närmaste graven och sedan bjöds vi in i huset för att äta! Man får inte lämna någons hem utan att äta, så det var bara för oss att ta emot varsin tallrik sadsa och kött. Vid det här laget var klockan över 16 på eftermiddagen och vi skulle hem till middag kl. 18!
Vi gav oss sedan iväg på den skumpiga vägen hemåt. Efter vägen fick vi se en stor örn som precis tagit en kyckling och satt med den i ett träd alldeles vid vägen.
Väl hemma hann vi bara fräscha till oss lite innan det var middag. Fortfarande ingen ström, och batteriet i kameran var nästan slut. Vi visste att sjukhuset har en egen generator så på vägen till middagen gick vi till syster Agneta som lovade ladda vårt batteri på Thusanang.
Vi åt inte så mycket till middag denna kväll. Väl hemma satte vi oss med lite snacks och Thomas förberedde predikan medan jag skrev dagbok. Denna kväll var vi helt utmattade och det blev en ganska kort godnattsaga.
naturligtvis spridda platser på alla tre flighter vi skulle resa med. Stämningen var dock god, och Thomas och jag hade platser bredvid varandra. Vi hade tur med alla avgångar och ankomster så själva flygresan fungerade mycket bra. 
Vi gick in i kyrkan för välkomnande och diverse tal av herrarna. Barnen spelade ett litet drama och sjöng för oss. Så fick vi en vacker korg som gåva av dem och vi lämnade en hälsning från Gävle. I Zimbabwe är det gästen som får en gåva när man kommer på besök.
När vi var inne i kyrkan vid välkomandet såg jag ett par kvinnor passera med en levande höna. Jag förstod att hon var vår lunch. Vi samlades under trädet vid kokelden och åt tillsammans och mätta och fyllda av intryck lämande vi församlingen.
På hemvägen bjöd Mrs Makurane in oss i sitt hus. Mrs Maromisa, som också var en av dem som var med i Gävle på den senaste resan, hade lämnat dricka och kakor till oss. Hon hade inte haft tillfälle att träffa oss under veckan, men hälsade att hon skulle komma till gudstjänsten på söndagen. Det var härligt med en fikastund innan vi åkte hem.
