Söndag 7 aug - måndag 8 aug

Vi lämnade Gävle vid 11:30 och kördes till Arlanda av Thomas hustru Britta. Vid kapellet på flygplatsen samlades 20 förväntansfulla resenärer. Vi var alla på väg till "våra" församlingar i Zimbabwe och efter en kort bön tog vi oss mot incheckningen.

Vid självbetjäningen checkade vi in oss och fick
naturligtvis spridda platser på alla tre flighter vi skulle resa med. Stämningen var dock god, och Thomas och jag hade platser bredvid varandra. Vi hade tur med alla avgångar och ankomster så själva flygresan fungerade mycket bra.

Vi flög Arlanda - London - Johannesburg - Bulawayo och efter att ha varit på resande fot i nästan ett dygn togs vi emot av en stor grupp vid Bulawayo flygplats. Jag, Thomas och ett par personer till fick skjuts av generalsekreterare M M Dube genom staden till Njube Youth Centre medan han berättade lite om livet i Zimbabwe idag. En hel del är förändrat sedan förra besöket i vänförsamlingen 2007. En del är bättre och en del sämre.

Vid Njube fick vi våra rum och bjöds på fika och presenterade oss innan en stunds vila. Så möttes alla för information innan det var dags för en överdådig middag. Den bestod bl.a. av stapelfödan sadsa, som är en stadig majsgröt, grönsaker och kyckling. Vi blev verkligen mätta!

Rhodes Nlovo var kyrkoherde i Manama när vårt vänförsamlingssamarbete började år 2000. Numera är han prost i Bulawayo och hade kommit till Njube för att träffa oss. På kvällen bjöd Rhodes hem oss till sitt hus i en township utanför Bulawayo för att träffa familjen. Vi körde rakt ut i mörkret längs gator där mycket folk var i rörelse. Inga gatlyktor var tända och det var mörkt i och omkring alla hus. Några timmar varje kväll och morgon bryts strömmen, något som man nu lärt sig leva med.


Hemma hos familjen Nlovo togs vi emot av mamma Promice och de två barnen. De bjöd på mat i stearinljuset sken och vi pratade om gemensamma vänner och hade med oss hälsningar från vännerna i Gävle. Vi bad aftonbön tillsammans och åkte tillbaka mot Njube. Nu var strömmen tillbaka och vi kunde se lite mer av staden på vägen tillbaka.

Väl framme vid Njube upptäckte vi att grinden var låst och inte en människa syntes till! Vi ringde in till reseledare Bertil som kom ut , men han hade ingen nyckel till hänglåset. Vad annat göra än att klättra över den höga grinden? Konstig känsla att planka in på Lutherska kyrkans Youth Center i den mörka kvällen! Vi klarade det bra och kunde säga godnatt efter en händelserik dag.


Som tur var letade jag reda på min ficklampa och tog den med mig när jag gick för att borsta tänderna. Som en värdig avlsutning på kvällen slocknade ljuset mitt i tandborstningen och jag fick använda ficklampan för att hitta tillbaka till rummet. Så kröp jag in under moskitnätet och somnade till ljudet av människor och musik på avstånd.